The Masters  
The Powell & Pressburger Pages

Dedicated to the work of Michael Powell and Emeric Pressburger and all the other people, both actors and technicians who helped them make those wonderful films.

A lot of the documents have been sent to me or have come from other web sites. The name of the web site is given where known. If I have unintentionally included an image or document that is copyrighted or that I shouldn't have done then please email me and I'll remove it.

I make no money from this site, it's purely for the love of the films.

[Any comments are by me (Steve Crook) and other members of the email list]

  Steve's Logo


Found at http://user.tninet.se/~zka475q/filmindex/p/peepingtom/recensjd.html
An English translation by Kate Lambert is also available.

Peeping Tom
PEEPING TOM var en av de första storfilmerna som behandlade temat Snuff. Då året var 1960 var publiken och framförallt kritikerna inte riktigt redo och Powell, som förutspåtts en lysande karriär, blev totalsågad. Att få medel att göra film blev för honom oerhört svårt att uppbringa i fortsättningen.

Mark filmar med sin lilla kamera sina offer i jakt och dödsögonblicket. De subjektivt filmade sekvenserna, med offren i fokus, är helt fantastiska och rysliga. Men det är Marks besatthet av den ultimata skräcken och bilden som ger filmen dess styrka. Längre än så här kan man nog inte ta voyeurism.

Marks ivriga framkallande och tittande på sina kortfilmer ger bilden av en liten pojke med sin nya leksak. Med denna leksak kan han utforska de områden han är fascinerad av, men som i alla lekar finns det risk för besvikelse. Man lockas att känna med Mark, i och med hans bakgrundshistoria, och det kanske är detta som gjorde filmen riktigt vämjelig för kritikerkåren. Självklart finns det något skäl till varför människor mördar, då det är en besatthet hos en timid individ som Mark känner man inte mycket annat än empati för honom. Även om vad han gör mot kvinnorna är avskyvärt handlar filmen alltså mer om Marks inre värld och kanske ännu mer om vårt behov av, eller törst efter att se; att titta.

Michael Powell sade själv 1978: "Peeping Tom is a very tender film, a very nice one. Almost a romantic film. I was immediately fascinated by the idea: I felt very close to the hero, who is an 'absolute' director, someone who approaches life like a director, who is conscious and suffers from it. He is a technician of emotion. And I am someone who is thrilled by technique, always mentally editing the scene in front of me in the street, so I was able to share this anguish." (Powell, Pressburger and Others).

Eftersom filmen hatades då den kom finns det en massa (ot)roliga recensioner från PEEPING TOM där man ser att man inte kan behandla vilka teman hur som helst, även om man har ett högt anseende. Jag finner det helt absurt att man skulle sluta vara begåvad bara för att man t.ex. väljer att skildra galningar som häller lim i håret på folk (se nedan).

Nåja, till de gamla recensionerna: "The only really satisfactory way to dispose of Peeping Tom would be to shovel it up and flush it swiftly down the nearest sewer. Even then, the stench would remain..." (Tribune, 1960).

"It is made by a director of skill and sensibility (...) Then one remembers that even in his best period Michael Powell would suddenly devote his gift to a story about a maniac who poured glue over girls' hair. He has got beyond glue here. He has got to the trick knife lovingly embedded in the throat, to the voyeur with sound effects, to a nauseating emphasis on the preliminaries and the practice of sadism - and I mean sadism..." (The Sunday Times, 1960).

1989 lovordade Martin Scorsese PEEPING TOM och filmen har på senare år inte endast varit kult (eller populär i skräckfilmskretsar) utan erkänns nu av de flesta av alla våra kära kritiker.

Gjord samma år som PSYCHO förlägger dessa båda filmer skräcken närmare vår vardag och in i människans psyke. "Ondskan" finns närmare än vad vi vill erkänna. PEEPING TOM är ett mästerverk och absolut lika aktuell idag, om inte mer, med alla våra dokumentärsåpor och nyhetsbilder som tar det mest otäcka och perverterade samhället kan uppbringa in i vårt vardagsrum. Vad vill vi se? Men en kanske ännu mer relevant fråga; varför vill vi se egentligen.
Poster

See here for the translation into English.


Back to index